Livet är fullt av sådant som förefaller vara paradoxer, men som i själva verket kompletterar varandra på ett ypperligt sätt. Ett sådant ”par” är frihet och struktur.
Lämna en kommentarFörfattare: Lena
Jag kan ofta gå ”all in” på saker. Jobbar med liv och lust för att det skall bli klart, och kan känna mig ganska otålig när människor i min omgivning inte följer med i mina tankebanor. Min kloka kollega, som nu mer är pensionär, hade en suverän förmåga att se när jag ville för mycket och kunde bromsa innan jag löpt iväg för långt. Med käre maken är det däremot lite si och så.
Lämna en kommentar
På SVT sänder de ibland små filmklipp mellan de ”riktiga” programmen. Klipp som på olika sätt visare hur ett och samma fenomen kan ha helt olika innebörd, eftersom vi har så olika förståelse av det. En fotboll, en hink eller schalett kan vara så mycket mer än det själva begreppet antyder. Andra, nya perspektiv kan få oss att förändra vår förståelse, se saker ur en annan vinkel – och därmed också nyansera och utveckla vår förståelse.
Lämna en kommentar
Idag har jag huggit huvudet av Isabella Rossellini. Och Ingrid Bergman. Rena familjemassakern med andra ord. Och inte bara en gång, utan flera. Det var med viss tvekan ibland. Men jag insåg nödvändigheten, då framförallt Isabella blivit en riktig torrboll, något jag faktiskt har bildbevis på.
Lämna en kommentar
Så var årets hojsemester till ända. Så full av intryck. Syn och dofter har jag skrivit mycket om de senaste dagarna, och jag skulle kunna fortsätta beskriva fler. Som känslan av att stå i gassande sol vid ett vägarbete, känna hettan och doften av asfalt. De stunderna då semester på MC kanske inte är som allra mest njutbart. Men också om befrielsen att åka vidare och istället känna svalkande vind i ansiktet och doften av gödselstackar och brännässlor. Lämna hettan bakom sig. Men jag tänkte skriva om ljud istället – eller snarare om musik. Och ålder.
Lämna en kommentar
Så har då färden gått vidare mot Norrlands inland. Nya intryck – och nya dofter. Nysågat timmer, fuktiga myrar och den speciella doften av torr tallskog. På avstånd en förnimmelse, när man går i den fyller den näsan. Torra barr och kråkbärsris. Och så ljuden.
Lämna en kommentar
Det är märkligt detta med resande. Vissa färder blir inte bara resor i det geografiska rummet, utan i tiden. Ett intryck, en förbipasserande vy, ett minne kan förflytta mig mentalt till en annan tid. Det sista dygnet utgör ett lysande exempel på det, det känns onekligen som om jag kastats runt i tiden. Mestadels bakåt.
Lämna en kommentar
Ibland växlar såväl livet som vädret snabbare än vad jag hinner med. Sista dagarna innan semestern borde jag egentligen börja varva ner för att komma i ”semestermode”. Jag tänker det varje år, men lika fullt så skall jag jobba undan så mycket det bara går innan semestern börjar. Det är full gas, ända till sista dagen. Sen skall man plötsligt ”göra ingenting”, vilket i regel innebär en hel massa. Som att pyssla i trädgården, bygga tvättstuga och göra om i växthuset. Det är svårt att slå av på tempot.
Lämna en kommentar
Säkert är du bekant med ordspråket om gräset som är så mycket grönare på grannens sida av staketet. Rent bokstavligt är det veklingen så hemma hos oss. Grannarna ståtar med en saftigt grön, och för det mesta välklippt matta. Och skräpfri. De plockar löv för hand om det är för få för att det skall vara någon mening med att ta fram räfsan.
Lämna en kommentar
I morse gav sig käre maken ut på ett dygns äventyr. Halva tiden av detta dygn har gått, och lite till. När jag vinkade av honom var det med viss separationsångest. För det mesta är det ju jag som åker bort, inte han, så känslan när han for var ovan. Och det han gett sig ut på är ju inte direkt en promenad i parken.
Lämna en kommentar