Efter en dramatisk natt som inte låter sig fångas på bild, så blev det lite mer vardaglig dramatik – eller kanske rent av romantik – på morgonkvisten. Då kunde jag bevittna såväl uppvaktande som revirhävdande i den högre skolan. Perfekt tonsatt dessutom.
Lämna en kommentarKategori: Vardagsliv
Idag är det riktigt gråväder. Dis och dimma bäddar in landskapet, och suddar ut alla färger. Trots att jag verkligen längtar efter sol och värme tycker jag om detta grå täcke.
Lämna en kommentarJag upphör aldrig att förvånas över hur lite det oftast krävs när jag behöver få energin tillbaks. Efter 11 timmar på jobbet så kändes både kropp och själ slitna när jag till slut masade mig hem, efter – förhoppningsvis – väl förrättat värv. Åtminstone hade jag hunnit med det jag tänkt under dagen – och lite till. Men trött, så outsägligt trött.
Lämna en kommentarKäre maken och jag har bestämt oss (igen) för att ta en promenad varje dag. Även om vi ibland kan variera rutten lite, så går vi ofta åt samma håll, helt enkelt för att få solstrålar och vindar i ett så gynnsamt läge som möjligt. Idag var solen på väg ner, och vi gick motsols runt ön istället. Samma väg som vi gick igår, och så många gånger förr, men ändå lite annorlunda. Det omvända perspektivet gör att vi ser de välbekanta omgivningarna på ett lite annorlunda sätt.
Lämna en kommentarVissa tider på året är det lättare att se framtiden an med tillförsikt. Veckorna efter vårdagjämningen är kanske något i särklass. Trots att det varit närmare tio minus varenda morgon den här veckan, och dessutom blivit som natt på morgonen igen, så är våren ändå påtaglig.
Lämna en kommentarIbland är det svårt att lyckas med goda föresatser, även om de kan tyckas hur enkla och trevliga som helst. Som att gå på spa och få en ansiktsbehandling. Hur svårt kan det vara egentligen. Det är väl bara att lägga sig ner och koppla av, typ? Eller?
Lämna en kommentarHar du någon gång funderat över hur personer som inreder handikapptoaletter tänker? Och varför heter det överhuvudtaget handikapptoa fortfarande, när begreppet handikappad har sanerats bort ur språket i de flesta andra sammanhang? Varför inte ”funkistoa”?
Nåväl, åter till arkitekter och toaplanerare. Förmodligen har de byggnormer i huvudet, svängrum finns. Men funktion? Förståelse för behoven hos de som skall använda inrättningen? Ja, inte de behov som skall uträttas i själva stolen då, men de andra? Som att torka sig i de nedre regionerna när man väl gjort sitt?
2 kommentarerFör det mesta är det en tillgång att höra bra. Jag har alltid gjort det, ibland till mina föräldrars förtret eftersom jag ofta hörde dem planera överraskningar med låg röst en trappa ner, och förstörde allt eftersom jag inte hade vare sig tålamod eller skådespelartalang nog för att kunna hålla inne min vetskap. Så här års hör jag fåglarna genom stängda fönster, även om jag älskar att glänta på sovrumsfönstret på morgonen för att höra dem ändå bättre och få in frisk morgonluft på köpet. Bra hörsel är för det mesta en tillgång.
Lämna en kommentarGanska ofta läser jag om hur viktigt det är att sätta guldkant på livet. På ett plan kan jag hålla med, det där lilla extra betyder mycket. Men ofta kanske den där guldkanten skulle behöva vara lite bredare för att helt täcka behoven. Det är inte alltid så enkelt att få till det, och när jag börjar tänka på hur mycket av min vakna tid jag tillbringar på jobbet så inser jag att den där kanten i vardagslivet behöver få omfatta arbetslivet också för att bli riktigt gnistrande.
Lämna en kommentar