För ett par veckor sedan bloggade jag om mina i det närmaste spermieliknande, bleka och krökta amaryllisar. De såg inte mycket ut för världen, och påminde väl mer om Halloween och spökblomster än julfägring.
Lämna en kommentarKategori: Vardagsliv
När jag var ung så tjuvläste jag brorsans serie-tidningar. Regniga sommardagar i stugan tog jag en bunt tidningar, drog för draperierna runt sängen och tillbringade dagen i denna grotta av gulrutigt bomullstyg och furu. Inte var den som Fantomens grotta, men den dög bra att drömma sig bort i. Modesty Blaise var min favorit. Förmodligen för att hon var tjej. Men jag gillade Fantomen också.
Lämna en kommentarEfter att ha varit i Narvik och jobbat i veckan var det extra skönt att se solen gå upp här hemma. Även om det är solig stämning i korridorerna på UiT, så har mörkertiden börjat och solen kommer inte över horisonten förrän i slutet av januari. Är det klart väder är ljuset magiskt, med fantastiska färger. Som soluppgång hela dagen – ända tills det blir solnedgång. Är det mulet är det minst sagt dunkelt. Men det är ändå skönt att se solen gå upp.
Lämna en kommentarI fredags firade käre maken och jag åttaårig bröllopsdag. Då, för åtta år sen for vi till New York och gifte oss i hemlighet. Nog anade en och annan att vi skulle förlova oss, men inte att vi skulle gifta oss på en gång. Den ende som visste något var makens bror, silversmeden, som gjorde min underbara ring. Jag fullkomligt älskar den <3. Det var dock ett problem med den.
Lämna en kommentarMina spermieliknande amaryllisar börjar sträcka sig mot ljuset. Alla strävar nu mer eller mindre rakt upp, även om de fortfarande ter sig mer än lovligt bleka i novembermörkret. Men jag har tilltro till att de skall anta en vackert grön nyans innan jul – kanske rent av till 1:a advent. Och blomma till jul!
Lämna en kommentar…vakna du lilla”. Jag gnolar nästan för mig själv när jag ser det som förhoppningsvis skall bli ett antal vackra blomster fram emot jul. Även om jag just nu känner viss tvekan inför detta.
Lämna en kommentarIgår åkte käre maken och jag till Södertälje. Det är inte en stad jag besökt särskilt ofta förut. En gång på Tom Tits – annars bara stopp med tåget på den högt belägna tågstationen med utsikt över vatten och industriområden. Men igår letade vi oss in till stadens hjärta – för det är väl det man får förmoda att stadshuset är. Där, i stadshuset, sökte vi oss fram till scenen, Estrad.
Lämna en kommentarNär jag nyss lärt mig skriva, men ännu inte var så bra på rättstavning- gjorde jag ett kort till min pappa med ovanstående text. I alla år efteråt skojade vi om denna felstavning, och även som vuxen hände det att jag skrev just så. Det blev ett av våra små privata skämt. Han har varit död ganska många ”fasdagar” nu, men fortfarande så drar dessa ord genom huvudet på mig när farsdag närmar sig.
Lämna en kommentarIdag har jag rest söderöver. Hela vägen till Kristianstad, en stad där jag aldrig varit tidigare. Resan har gått genom ett höstsvart Sverige, där bara små glimtar av ljus skvallrat om att det faktiskt bor folk även i Småland. Annars mörker.
Lämna en kommentarSå här års blir det mycket städning i trädgården. Löv skall krattas, somligt klippas och annat ställas undan för vintern. Inomhus vill jag plocka fram ljus, byta gardiner och kura skymning. Men den viktigaste städningen tror jag handlar om något helt annat – nämligen insidan.
Lämna en kommentar