Som vanligt när höstterminen startar är det mycket att göra på en gång – och helst igår. Då faller goda föresatser som att blogga för nöjes skull, och att kvällspromenera med käre maken. I värsta fall blir det som igår, att det är mörkt då jag kommer hem, och med det också kolsvart i min oas i trädgården och inget utrymme att rensa upp på hårddisken jag har i skallen. Samtidigt blir just sådana dagar också en väckarklocka. Det är då jag påminner mig själv om att ta hand om mig själv lite extra.Så idag tar jag nya tag. För det går faktiskt att göra det på tisdagar, torsdagar eller vilken dag som helst. Det där med att vänta med att skjuta upp saker och ting till nästa måndag är bara undanflykter. Det finns nämligen alltid något litet man kan göra ”nu”. Och kanske kan det lilla steget bli lite större, nu eller om en kvart-fjorton-dar. Men börja måste man, något Alfons Åberg och jag kom överens om redan i vintras.
Just det lilla stegets kraft blev påtagligt idag. Eftersom jag arbetade i Eskilstuna idag så samåkte jag med käre maken – bara det en fördel eftersom jag kommer hem i tid. Han sitter inte kvar och väntar på mig fyra timmar – tack och lov för det! Efter en natt då jag vaknat någonstans på mitten med sendrag och haft svårt att somna om var det läge att krascha i soffan vid hemkomst. Så för att inte somna innan barnprogrammen ens börjat på TV så kom vi fram till att det, med tanke på att det faktiskt regnat en del sista veckorna, kunde vara läge att titta till båten. ”Och så får vi ju några andetag med frisk luft”.
Det ena gav det andra. Det blev några hundra meters promenad till bryggan, men också en båttur i kvällningen. Trots kylan är det förunderligt rogivande att komma ut på sjön. Lugnet och den friska luften storstäder i mitt huvud. Att höstkylan kryper under jackan är bonus med tanke på hur trött jag är.
Bonus nummer två: Björnbär direkt i munnen från snåren vid sjön.
Bonus nummer tre: En kopp te och en brasa i öppna spisen.
Små enkla ting – och after work de luxe. Samtidigt.
Kinderägg för vuxna.
