I morse fick jag en föraning om annalkande förfall och åldersomens vedermödor. Jag blev väl i det närmaste tagen på bar gärning. Av mig själv!!!
Jag kompå mig själv med att sitta ner på kontorsstolen för att byta skor. Kanske kan jag urskuldra mig med att jag var lätt svettig och trött efter att ha kämpat uppför de isiga backarna till jobbet. Men bara kanske. För de darriga benen är också ett nytillkommet inslag i vardagen.
Upptäckten av mig själv sittande på stolen väckte insikten om att det nog är så här det börjar. Att ålderdomens krämpor smyger sig på. Små oskyldiga förändringar från att böja mig ner på huk – eller stå rak och balansera på ett ben – när skorna ska på är kanske tecken på såväl sviktande krafter som försämrad balans.
Nu skall Olle motas i grind. Nästa vecka skall gymbagen dammas av. Och jag ska inte sitta ner vid skobyte!
