Jag och käre maken är glada trädgårdsamatörer. Det har bland annat inneburit att vi köpt fel, placerat saker på fel ställen, och framför allt – vi har satt våra perenner för tätt. Ivriga att få fylliga rabatter så har vi satt plantorna lika tätt som de sitter på visningsträdgårdarna på Chelsea Flower Show. Det blir effekt fort, men inte så mycket utrymme att växa på.
Därför är det tur att den odlingsbara ytan i trädgården växer, allt eftersom våra byggprojekt framskrider. Så till den nya rabatt vi byggde i går fick lite felköp och trångbodda plantor flytta. Det som dominerar bilden är vår gigantiska kantnepeta. Inköpt då jag läste ”kant” och tog för givet att detta var små lågväxts perenner, lämpliga för framkanten på rabatten. En hel massa inköptes och planterades. Föga anade jag att det var tre-fyra olika sorter jag bar hem – jag bara plockade korgen full.
Det blå i bakgrunden är således en planta, med en diameter närmare en meter. Så det där med prefixet ”kant” ger jag inte mycket för.
Dagen efter har den i alla fall återhämtat sig från flytten. Det har också ett par klematis som stått på undantag och som vi nu hoppas skall klättra upp för stenbranten, alternativt agera marktäckare och jättedaggkåpan. En ros nickar med huvudet. Det är märkligt det där, hur vissa blommor ser ut att jubla på en gång de kommer till sin nya plats, medan andra behöver tid för att boa in sig. Jag hoppas verkligen att allt gör det.
I morgon (eller idag, spöktimmen började precis) blir det trädgårdsinspiration för hela slanten. Mer om det då.
