Så var vi hemma igen. Tidigare har jag brukat låsa upp dörren, sätta in väskor och kolla posten. Så blev det inte den här gången. Så fort vi var av Tigern, och hjälmar och MC jackor av våra huvuden gick vi till trädgården.
Innan vi ens låst upp dörren. Knasigt – kanske, men det är där hjärtat är just nu. Det hinner växa en del på tolv dagar, och absolut vackrast just nu är den rosa marktäckande rosen Sommerwind och liljan Dark Secret.
Det är något visst med hemkomster, och jag känner mig förunderligt lyckligt lottad som har ett hem jag älskar att komma hem till. Inte bara nu, utan alltid. Det väcker tankar. Dels om alla de som inte har ett hem, för att de är fattiga, på flykt eller för att de inte känner sig hemma där de bor.
För jag tror att det är något speciellt det där med att känna sig hemmastadd. Först och främst där man bor, men också i de miljöer man vistas i. Att verkligen uppleva att man är hemma, att man har inte bara en pats på jorden, utan sin plats, och sitt sammanhang.
För mig är det viktigt. Så nu skall jag ägna kvällen åt att landa här hemma.
