För mig är datorer ofantligt bra redskap som gör vardagen avsevärt enklare. I alla fall då de fungerar som de ska, och gör det jag vill att de skall göra. Men datorer (i alla fall inte än så vitt jag vet) är inte tankeläsare, och ibland räcker inte min förmåga till.
Sådana gånger är det bra att be om hjälp, det sparar oändligt mycket tid. Samtidigt är det ju med sådant här som med annat här i livet, man – eller i det här fallet – jag, anförtror ju inte bekymren till vem som helst. Att sitta med en tjugotvåårig pojk som förmodligen började programmera datorer redan innan han slutade med blöjor känns inte helt bekvämt. Risken är uppenbar att han börjar snackar över huvudet på mig, eller – och det är ännu värre – behandlar mig som om jag är en fullkomlig idiot. Och då inträffar givetvis fenomenet att det är precis det jag förvandlas till. Jag tystnar, slutar fråga och flyr fältet med halvt uträttat ärende för att slippa ifrån känslan. I en sådan episod finns stoff för inlägg om känslomässigt undvikande och om vikten av att behandla andra så att de växer istället för krymper, men inte idag. Jag tror att ni redan förstår varför jag inte gärna utsätter mig för IT-valparnas supportbyrå.
Då är det tur att Anna, webbtanten finns. En alldeles lagom livserfaren och kunnig person med kloka tankar som jag nästan tycker att jag redan känner lite genom hennes blogg. Visserligen bor hon i Alingsås, men jag får alltid mycket gjort på tåget och dessutom en chans att roa mig lite extra. För i Alingsås bor ju min ”surrogatmamma” och fd kollega Kersti (varför jag kallar henne surrogatmamma är dock en annan historia).
Så efter att ha vinkat av käre maken som med viss bävan gav sig av till första arbetsdagen efter semestern så blev det Statens Järnvägar för mig och ett punktligt tåg till Alingsås. Stora famnen, gamla minnen och lunch med Kersti. Sen möte med Anna.
Nu är jag på väg hem, fylld av inspiration och uppslag. Jag har fått nya tankar om kommande kurser, och råd och tips som hjälpt mig att städa upp lite här inne.
Var det Feng shui för själen igår, så var det nog ett par steg i den riktningen för min blogg idag.
Less is more!
Vad fina ord! Tack! Roligt att träffa dig idag och roligt att kunna hjälpa dig framåt med ditt arbete vad gäller både blogg och kurser!
Det är jag som skall tacka, jag känner mig så inspirerad :). Det skall bli spännande att läsa din blogg om förnyelse i Alingsås Tidning.