På kursen jag går här pratar vi bland annat om våra egna strategier och hur vi handskas med sådant som är jobbigt i livet. Det där som vi inte vill kännas vid, och som skapar lidande för oss. Tankar och känslor som vi kanske mer eller mindre medvetet kämpar med för att hålla ifrån oss.
En metafor vi använde var följande: Tänk dig att de tankar och känslor som skapar stress i ditt liv finns inuti en stor badboll. Du står ute i vattnet och kämpar med all kraft för att hålla ner bollen under ytan. Föreställ dig all den energi det tar, och hur minsta våg får dig att vingla till och verkligen kämpa för att ha koll på bollen. Föreställ dig hur det känns och hur du måste koncentrera dig och använda all din kraft för att hålla kvar bollen. Så fort du slappnar av det allra minsta flyter bollen upp till ytan.
Kan du känna hur det skulle kunna vara? Kan du ”översätta” den bångstyriga badbollen till de där tankarna och känslorna du inte vill veta av. De där som säger att du är för mycket eller för lite av något, att du inte duger, att du borde….. Tänk dig in i den energi det tar att hålla dem under ytan.
Tänk dig sen att du kunde lyfta upp badbollen, bära den ovanför vattenytan eller packa ner den i en ryggsäck. Det skulle inte innebära att du blev av med den, bara att du skulle bära den annorlunda. Hur mycket energi skulle det ta?
Så långt metaforen. Poängen med den, att reflektera över vilken kraft det kan ta att kämpa med objudna ”tankegäster” var inte svår att ta till sig. Och hur upptagenheten med det kan ta all kraft ifrån oss. En liknande metafor kan du hitta i det här filmklippet. Jag tänker alltid på gästen som Ove i solsidan.
Har du objudna gäster i ditt inre som du kämpar så mycket med att du inte hinner göra det som är viktigt för dig.
