Solen är på väg upp bakom träden. Glittrar i rimfrosten och gör världen outsägligt vacker idag. Den synen är uppenbarligen inget för alla. Somliga föredrar att spana in månen och stjärnhimlen – eller stadens nattliv. Som den nattlevande varelse vi har här hemma. Han brukar komma upp ur källaren fram på eftermiddagen,när solen är på väg ner – eller redan har hunnit gömma sig. Väcker honom tidigare gör man med risk för livet… nej, nu överdriver jag. Risken är inte överhängande eftersom försöken i regel misslyckas å det grövsta.
Eftersom hans käre far inte heller jublar på morgonen så har jag ofta egentid när dagen är som vackrast. Ett steg jag tagit mot ett hållbarare liv är att inte använda den tiden till jobb. Istället vill jag använda den till att ta det lugnt, småplocka lite eller gå ut. Fånga det där vackra vinterljuset som både ger energi i stunden och hjälper mig att hålla en dygnsrytm som passar mig. Enligt sömnforskaren John Axelsson vid KI så är dagsljuset det som kalibrerar vår biologiska klocka. En rejäl dos dagsljus gör susen (medan för starkt ljus på paddan på kvällen uppenbarligen gör motsatsen). Månne borde jag skaffa en sollampa och ställa in till honom? Eller ska jag hoppas att hjälteinsatsen han gjorde med snöskottning i skymningen i går fungerade?
Lyckligtvis har han passerat åldern då jag behöver ta ansvar för hans sovvanor. Men jag skall definitivt putsa på min egen dygnsrytm idag.
