…eller ”det blir inte alltid som man tänkt sig” skulle kunna stå som rubrik för dagens inlägg. För hur ska jag annars beskriva en dag som började med solsken och planer på såväl skridskotur som renoveringsarbete och slutade med sängläge?
Som sagt – dagen började lysande. Sol från en klarblå himmel, och frukost i uterummet dit inte bara solstrålarna utan fågelsången letade sig in. Matsäck packas, utrustning på . Käre maken lätt illamående, men han är en kämpe och så många tillfällen till kanske inte ges på den här sidan sommaren.
Och även om maken är lite matt i pälsen så är det skönt att komma ut. Vi skrinnar iväg ut på Mälaren, rundar Gräggen och skall hoppa över den lilla råken där. Käre makens krafter är inte optimala – snarare är han vid det här laget nära att lämna frukosten på isen – så det blir ett felskär. Skridskon fastnar i kanten, han faller framåt och skridskon bryts och meden lossnar. Det är i det här läget man är tacksam att han trillade vid sidan av råken och inte i den, och att det var skridskon som brast och inte benet. Men att ta sig hem, spyfärdig och på en skridsko var nog en rejäl utmaning för han stöp i säng efteråt.
När jag nu tänker tillbaks på hur dagen utvecklades kan jag inte låta bli att dra paralleller med livet i stort, och de projekt vi tar oss an. Ibland går vi ut med de bästa förutsättningar, och stupar. Andra gånger kämpar vi i motvind och kommer ändå längre än vi trodde var möjligt.
Vi vet aldrig.Och kanske är det en del av tjusningen med livet. För en sak vet vi… det är aldrig status quo. Också det som förefaller att stå stilla gör något med oss.
