Ni kan ju ana hur uppfyllda vi var av husköpet, och hur vi väntade på att få ta vårt nya hem i besittning. Inte nog med att någon välvillig makt försenade MC turen så att den kom att ske när huset var till salu, och sen såg till att vi fick köpa det för de pengar vi hade tillgång till – och jag lovar, det var betydligt mycket mindre än vad hus brukar gå för här ute. Kanske för att det enligt annonsen var i behov av renovering, eller ett möjligt objekt för rivning och nybygge. Det senare var dock inte aktuellt för oss – givetvis skulle det svärfar Nisse en gång byggt vara kvar, om än uppdateras. Så vi satt där med ritningen och drömde om ett nytt och större kök, en inglasad veranda istället för den branta trappan ner till några trallar på backen omringade av stickiga berberissnår, och ett riktigt badrum i källaren istället för att ha toa på ett ställe, dusch på ett annat. Makens pojkrum skulle kunna bli arbetsrum till mig. Visserligen litet och mörkt, men ändå ett rum. Gäster? Bäddsoffa i gillestugan.
Nåväl, inför övertagandet skulle huset besiktas. Jag var lite nervös med tanke på historien om hur huset byggts av allehanda material. Men inspektörskan godkände det mesta. Huset var rejält byggt men skulle vinna på om vi grävde upp runt grunden och dränerade den enligt modern standard, men det var ingen panik med det eftersom det ligger högt och därmed torrt. Men uppe på taket blev det annan låt i skällan. En läcka i tjärpappen var visserligen lagad, men takstolarna hade tagit skada och börjat få påväxt. Varning för hussvamp. Inte kul. Men så slår hon ut med handen och säger:
”Så det är ju ingen tvivel om vilket håll ni ska bygga ut åt.”
Käre maken, som tillsammans med säljaren var med på taket hade stirrat på henne. Vad menade hon. Bygga ut? Vi hade inte ens tänkt tanken, utöver ett uterum.
”Bygg uppåt när ni ändå ska byta takstolarna, så får ni en våning till när ni ändå byter taket. Och ni får ju fantastisk utsikt på köpet.” Än en gång sveper hon med handen. Hon har helt rätt, eller hur? Så nära sjötomt man kan komma utan att ha det.
Vi tycker i alla fall det, och börjar fundera på hur mycket det hela kan kosta. Det är ju en del annat som ska till också. Kök och toa behöver vi fixa innan vi ens kan flytta in. Och så måste vi lägga ut en del pengar för att dela den sammanslagna lägenheten i stan. Min arbetsrumsdel ska vi ha som övernattningslägenhet i stan så utöver att mura igen dörren mellan de två delarna ska kök installeras där. Dessutom visade det sig att vi måste ta en del av hallen för att göra en klädkammare i den stora lägenheten, och mura en brandvägg där, allt enligt originalritningarna för huset för att kunna sälja den större delen. Inte gratis.
Hur ska vi få till det? Tänk om vi inte lyckas sälja och blir sittande med två lägenheter, ett hus och dyra lån?
To be continued…
Står i kö för att panta burkar och läser del 4! Din blogg är jättesnygg i mobilformat, förresten.