Inspektörskans kommentarer sätter fart på visioner för huset, och vi upptäcker raskt att det finns ett antal firmor som erbjuder ”taklyft”. På bara några dagar lyfter de bort taket och placerar dit en nybyggd övervåning medelst kran. Tänk vad de kan nu för tiden! Vi tar in offerter från några firmor, samtidigt som vi sätter igång med renovering av kök och toalett i entréplanet. Köksföretaget gör utmärkta ritningsförslag. Vi bestämmer oss för att ta bort toan som har ingång från köket, och flytta den till det lilla duschrummet istället. Badrum får det tids nog bli på övervåningen när den väl kommer på plats. Vi klarar oss med duschkabinen i groventrén, där också bastun finns så länge.
Vi kontaktar ett av stans rörbolag som ger oss en offert på att plugga igen avloppen i gamla toan så att vi ska kunna ta en ytan till anspråk i köket, och dra om ledningar till det lilla duschrummet och göra det till gästtoa istället. Det borde inte ta lång tid, och de sätter igång direkt med att riva ur den gamla. I cementen där avloppet pluggas igen ristar maken en kärleksförklaring som för evig tid kommer att finnas dold i husets hjärta, under köksgolvet.
.
Vi river ut köksinredning som följer gammal standard och är så låg att även en kortis som jag får ryggskott, reglar upp och monterar OSB för att få raka och starka väggar att fästa nya köksskåp på. Bakom en av skivorna skriver bonussonen ett meddelande till framtiden. ”Min farfar byggde det här huset på 1960-talet. Min pappa renoverade det 2013.” Minns jag rätt lägger han till h att han hoppades få överta det själv – men det kanske bara är önsketänkande. Det är ju lätt att bli lite nostalgisk och mest komma ihåg det positiva, så här elva år senare. För visst var det mycket slit också. Och oförutsedda kostnader – eller förutsedda. För en sak vet man ju. Byggen blir ALLTID dyrare. Så även för oss.
Vitvarorna har passerat bäst föredatum för länge sen, och slukar förmodligen energi samtidigt som de spottar ut freoner. Till återbruket med dem. Diskmaskinen har inte använts sedan 1979, men alla packningar har för länge sen torkat in. Tyvärr bara att kassera om vattenskador ska undvikas. Så vi slår på stort och köper nya med bra energiklass, och väljer de enklaste köksluckorna i stället och en skiva som låtsas att den är gjord av betong. Svärsonen hjälper oss att lägga klinker på golvet, och vi bestämmer oss också för att sätta en täljstensspis där det i tidernas begynnelse stod en gammal vedspis som dock hade ersatts med ett modernt kyl- och frysskåp redan på svärfars tid. En extra värmekälla som visade sig ovärderlig när elpriserna sköt i höjden. Köksfirman monterar in köket lätt som en plätt. Vi är så nöjda – och fort gick det också, bara några få veckor. Så här blev det – vi fick plats med kyl, frys där och en rejäl bardisk för såväl frukostätande som bakning. Fotona nedan är tagna i samma vinkel som på den första bilden.
Men den nya toaletten, det är en annan historia. Sedan det gamla avloppet proppats igen och ett nytt tagits upp i den gamla duschen konstaterar vi att det ser ut att sitta lite väl långt ut från väggen. Vi ska ju ha en vägghängd toa. Rören dras om, men det blir en extra krök som gör att golvet kommer att bli lite högre. Bjälklaget är dåligt förstärkt – de har bara tagit hål lite hur som för de nya rören. Gör om och gör rätt. Det går sakta. Rörmokare och hantverkare som ska kakla och lägga golvvärme tycks komma när de har en lucka. Ibland är de där ett par timmar, ibland trettio minuter – eller fem då de konstaterar att det någon annan borde ha gjort tidigare inte har gjorts. Tur att vi har fast pris på eländet och slipper betala extra för femtio resor. Så småningom ser det klart ut, och ”tronen” monteras. Det höjda golvet och de omdragna rören gör dock att den vägghängda toan vilar mot golvet. Käre maken sitter med knäna närmare öronen, något som förvisso är bra för peristaltiken men poängen med vägghängd toalett är ju att det ska gå att städa under också. Gör om igen. Riv kaklet på cisternen och montera om toan. Nu ska väl allt vara klart ändå? Nej, minsann om inte golvvärmen är av det icke-fungerande slaget. Jag ser framför mig hur allt ska rivas upp igen, men tack och lov är det bara termostaten som behöver bytas. Måndagsexemplar.
Mitt i allt elände kommer dock något som senare ska visa sig positivt. Eftersom vi planerar en övervåning har vi bett rörisarna att dra upp vatten och avlopp till övervåningen. Det visar sig förvisso senareha dragit för smala ledningar och de som bygger övervåningen får dra nya, men inget ont som inte har något gott med sig. Rörisarnas byggledare säger att det finns bättre sätt än prefabricerade övervåningar som lyfts på. Det tar inte mycket längre tid med ett gäng bra snickare som bygger på plats. Han tipsar om ett lokalt företag som hjälper en hela vägen, med ritningar, projektering, bygglov, kontroller – allt. Med tanke på att vi själva haft svårt att hålla rätt på allt som behövs och övervaka ett toalettbygge på ca 2 kvm så låter det som en god idé.
Vi bestämmer oss för att ta kontakt. Hur det gick kommer i nästa avsnitt, men jag kan ju redan nu berätta att de inspekterade toabygget också, kom med ytterligare påpekanden och krav på justeringar. Och de gav oss rådet att inte betala slutfakturan till röris innan allt var helt klart. Det tog sex månader innan vi till slut också hade fått de utlovade papperen om säker vatteninstallation. Ett halvt år för en toa som borde kunnat gjorts på några dagar. Så här blev det till slut.
Lessons learned: (Nästan) allt som sägs om hantverkare tycktes stämma i det här fallet även om vi fick se goda exempel längre fram. Precis som med den förlorade topboxen, att vi inte tagit höljd för budgivning och en dålig takstol så ledde allt strul med rörmokarna slutligen till något gott. Vi fick en ny kontakt som kunde lotsa oss genom hela processen, snarare än att vi själva skulle försöka lösa en sak i taget. Utan de slarviga rörmokarnas byggledare (som kom från ett företag med många år i branschen och gott rykte) hade vi inte haft det hus vi har idag. Och en sak är säker. Är man nybörjare i byggbranchen själv gäller det att ha någon med bättre vett med sig. Utan kunskap står man sig slätt. Så tack röris för att du satte oss i kontakt med bättre folk.
To be continued…
Det är alltid kul och lite nostalgiskt när man tänker tillbaka på byggen, men ett sånt elände medan det håller på. De som påstår att deras bygge gick superbra från start till stopp måste ju disassocierat någonstans i processen.
Sannerligen, utmaningarna har varit många men glädjeämnena ännu fler. Och vi har lärt oss mycket med tiden.