Fortfarande står sommaren i fullt flor i trädgården, men en aning om höst smyger sig på på många vis. Dagg och dimstråk tidiga morgnar, ett och annat gulnat löv och några timmars mörker på natten påminner om att hösten nalkas.
Det är med blandade känslor jag ser fram emot hösten. Å ena sidan har sommaren i vanlig ordning gått alldeles för fort, och jag vill gärna att de sista semesterdagarna skall vara evighetslånga. Å andra sidan tycker jag ju faktiskt om hösten. Jag trivs med att äta soppa och nybakt bröd efter att ha varit ute och krattat löv i krispig höstluft. Jag tycker om att se naturens sig till ro, och med att komma in i min vardagslunk igen.
Därför var det med blandade känslor jag öppnade ett av dagens mail (nu överdriver jag nog, det var nog bara en aning vemod parat med en stor portion lust om jag skall vara ärlig). Mailet annonserade nämligen att det nu är premiär för höstlökar. Ett tecken så säkert som något om att hösten snart är här, och samtidigt också en påminnelse om att det också blir vår och sommar igen, och att det redan nu är dax att planera för en färgsprakande eller finstämd vår. När jag scrollar genom alla bilder på lökar får jag lite de ja vu känsla. Jag minns barndomens inköp av lördagsgodis i kiosken på hörnet. En sån, två sådana och så en hallonrem. Jag pekar och väljer, tanten i kiosken fyller påsen med kola och karameller som kostar några öre styck.
Idag är det lika frestande att fylla en påse – eller gärna en hel säck – med lök. Typ 50 botaniska tulpaner, 100 narcisser och ett ”big pack” med allium i blandade färger med temat ”butterfly collection” utan annan tanke än att de är vackra. Fast priset ligger ju tyvärr inte i nivå med barndomens ett-öres godis och fem-öres kolor. Jag skulle behöva en veckopeng med mer än en nolla för att tillfredsställa min hunger.
Tidigare år har det blivit mycket narcisser och allium eftersom de inte tycks bjuda in rådjuren på kalas i samma utsträckning som andra skönheter. I fjol lyckades jag dock hålla bambi på avstånd, och de tulpaner jag satt som experiment överlevde. Tänkte därför satsa på några till i år. Petar man ner dem bland gräs och halvhöga perenner hinner de lagom blomma över tills den nya grönskan täcker vissnande blad.
Så nu ska jag drömma vidare…och kanske spendera en och annan krona i alla fall. Som de säger i reklamen ”Because I’m worth it” (eftersom jag satt uppe till två i natt och jobbade, och dessutom fortsatt med denna ädla syssla större delen av dagen idag – semestern till trots. Då måste jag väl få belöna mig lite?). Månne är detta ett tecken på att jag utvecklat ett närmast maniskt beroende av trädgårdsväxter. För är det inte precis det som är ett kännetecken på missbruk – att man alltid kan hitta en anledning att tillfredsställa sitt sug?
Bara tio tulpaner till? Eller kanske 30?
