Vissa dagar är mer utmanande än andra. Men utmaningar är till för att lösas, och även om de kan utgöra irritationsmoment kan de också vara en utmärkt källa till gemenskap. Dagens bravader utgör ett utmärkt exempel på det. Men vi backar bandet ett dygn först.
Efter att ha vinkat av sonen med förmaningar som väl i princip gick ut på att inte bränna ner huset medan vi är borta, så gav vi oss av till käre makens dotter i Manchester. Väl framme i staden som Zlatan övergivit, och vid deras charmiga lilla bostad reagerar näsan ganska omedelbart. Det luktar gas.
Jag börjar ju nojja förstås. Inte kan man ju låta sådant vara, ens på julafton. Inte ens fast det luktat gas länge, om än inte lika starkt. Så på förmiddagen i dag blev det telefonsamtal till gasbolaget som gör en utryckning, konstaterar att en gasledning läcker, plomberar ledningen till spisen och stänger av gasen. Det är inte en drömstart på en dag som enligt planerna skall ägnas åt matlagning inför juldagens firande. En mix av svenskt och engelskt är det tänkt. En fungerande spis är i ett sådant läge en inte oväsentlig detalj.
Tack och lov är det vanlig vardag här. Elektrisk kokplatta inköpt, och ugnen går turligt nog på el. Så med lite logistiska utmaningar för att få flyt mellan plattor och ugn är 2 kg färs omvandlat till köttbullar, skinka kokt och griljerad, doppet i grytan sjudet och den finska rotlådan förberedd. Nubbesillen är också klar, en smal sak som varken krävde ugn eller spisplatta. Nu sjuder det som skall bli sås till kalkonen. Och vet ni – trots krånglet har det varit riktigt, riktigt trevligt.
Nu återstår bara att koka knäck och rulla Mozartkulor. Och att fixa fram en polygrip och lite andra verktyg så att käre maken får fixa en läckande toalett.
Ingen långtråkig väntan på tomten här inte.
Jula i frid!
