Är jag en arbetsmyra eller bara osocial? Detta är en fråga för självrannsakan just nu. Och möjligen också något mina kolleger frågar sig. Scenen: Tjänsteresa i Tallin. Uppdraget: Att planera en utbildning om psykisk hälsa med utbyte mellan fyra nordiska lärosäten. Viktigt, kul och intressant. Samarbetspartners: Fyra ”karlar” från olika lärosäten – och så jag.
Det innebär en del utmaningar kan jag säga. Inte så mycket vad gäller uppdraget i sig, vi samarbetar bra. Men det är något med jargongen, där ”oss karlar emellan” är tydligt, om än inte explicit formulerad i ord. Som kvinna är det inte alltid jag uppskattar alla skämt och kommentarer. Jag fattar t ex inte det roliga i jämförelser mellan karelska piroger och kvinnlig anatomi. Då de skrattar tiger jag.
Det har hänt att jag sagt ”nu går jag på ett visst ställe, så får ni kommentera hennes (bild på kvinnlig kollega på nätet) utseende färdigt under tiden”. Och i går kväll så var valet mellan att äta snabbt på hotellet för att sen jobba, och att hänga med grabbarna på puben inte så svårt.
Förvisso behövde jag jobba. Det är mycket just nu. Så förmodligen är jag både arbetsmyra och osocial.
