Det är något paradoxalt med vår värld. Eller kanske med vårt förhållande till den. För inte så många generationer sen var världen för de allra flesta begränsad till den närmaste omgivningen. Kanske grannstaden. Idag är den så mycket större. Vi vet ganska omedelbart om vad som händer på andra sidan jorden.
Samtidigt innebär det, och vår möjlighet att resa, att världen krympt. Det som förr var oöverkomligt långt borta ligger inom räckhåll. Själv har jag på en vecka förflyttat mig från södra Afrika till norra Norge.
Kontrasterna är slående. Från värme till kyla och snö. Från ljus till mörker. Och från det obekanta till det kända och trygga.
Jag är så tacksam över att jag fått göra denna resa. Den har gjort oerhört starka intryck och påmint mig om hur lyckligt lottad jag är som bor där jag bor. Om livets mörka och ljusa sidor. Om allt jag är tacksam över.
Den har också väckt förundran över hur något sådant som apartheid kunnat fortgå i modern tid. Över hur världen kunde blunda. Kanske var det för att Sydafrika då var väldigt fjärran för de flesta människor.
Idag är världen mindre. Mer tillgänglig. Vi får genom olika medier veta vad som händer runt om i världen. Jag hoppas innerligt att alla dessa nyheter inte gör oss informationströtta. Trubbar av oss.
Eller får mig att blunda och tystna.
