Jag sitter på tåget hem från Stockholm. Kanske är det för att jag fyllt helgen med en kurs i normkreativt skrivande, eller för att jag gick förbi Sergels-torg och #metoo-manifestationen innan jag gick till tåget. Freud skulle möjligen förlägga motivet till bortträngda konflikter i mitt undermedvetna. Sak samma. Hemresan blir smått surrealistisk.
På skrivarkursen har jag träffat en rad fantastiska människor. Mestadels kvinnor, men också en man har vågat sig dit. En! Jag undrar varför. Ja, inte varför han kommit utan varför så många andra inte kommit? För det finns ju manliga läroboksförfattare också, och de brukar vara på bettet i såna här sammanhang. Men inte nu. Metoo veckan till trots så är detta med kvinnors rätt och normer mindre intressant i männens värld.
Det blir uppenbart redan innan tåget börjat rulla. För de två herrarna som slår sig ner mitt emot mig har uppenbarligen också gått förbi Sergels torg. Här hade jag så gärna velat skriva att jag tjuvlyssnat på en intelligent diskussion om mänskliga rättigheter, och kanske möjligheter om att skärpa lagstiftningen – för med tanke på att de senare börjar slänga sig med termer som lagrum, förvaltningsdomstolar och kärande, så drar jag slutsatsen att de är jurister. Den ena påminner om en korsning mellan Tage Danielsson och Tomas von Brömssen. Fast mer tärd, knotig. Den andre är inte det minsta lika vare sig Hasse Alfredsson eller, vad hette han nu, Hebbes pappa i ”Albert och Herbert”. Sten-Åke Cederhök. Snarare ser han ut som ”Loket”. Fast i golfrutig lammullströja som spänner över magen. Han borde ha haft kavajen på sig, men kanske vill han ge ett avspänt intryck på söndagseftermiddagen.
”Hebbe Lille” konstaterar att det varit svårt att ta sig fram för allt folk. Nästan så att han missat tåget då det var svårt att snirkla sig förbi folkmassan med den lilla resväskan i släptåg. ”Loket” fnyser om mycket väsen för ingenting. Sen pratar de juridik. Men som sagt inte om rättsliga aspekter på sexuella ofredanden, vad som hänt sen Birger Jarl instiftade kvinnofridslagen eller ens om Martin Timells öden och äventyr.
Själv läser jag ett blogginlägg som en av kursdeltagarna, Pia Cederholm, skrivit. Inlägget handlar om en man hon suttit bredvid på en föreläsning, och vars framtoning lämnar en del övrigt att önska. Själv leker jag med tanken om att läsa högt för herrar Loket och Herbert om mannen som skulle kunna vara deras affärspartner – eller rent av en av dem? Bara för att be om en kommentar, se deras reaktion. Men naturligtvis tiger jag. Kursens fokus på normkreativitet och att våga gå utanför ramarna till trots så sitter jag där tyst, håller en låg kvinnlig profil och försöker stänga ute gubbarnas orerande. Men tanken dyker upp igen, och jag roar mig en stund med att i tanken spela upp olika scenarior för vad som skulle kunna hända. Tänk om….
Men jag fegar ur och skruvar upp volymen på ljudboken istället.
