Det nya dygnet är inne på sin andra timme, och det börjar bli dags att avsluta gårdagen. I denna sena timme kan jag konstatera att vi bokstavligt talat är stenrika.
Av vedboden återstår nu vad som närmast kan liknas vid ett stenkummel. Med tanke på att käre maken för en vecka sedan övervägde att ta bilen och åka ut och plocka sten för att bygga upp ännu en terass i vår slänt så är ju detta att karaktärisera som rena fyndet – mer användbart än DDT, knallpulver (som den lilla röda pricken på förra inlägget var) och fågellik.
Men kanske är vi rika i övermått. Nu behöver vi tänka ut nya ställen att lägga alla stenar på innan en ny ved- och redskapsbod kan resas.
Samtidigt känner jag mig stenrik också på andra vis, även om en Lottovinst som räckte inte bara till friggebod utan till grävskopa och inhyrda snickare inte skulle sitta i vägen. Att behöva fundera över var man skall lägga sten för att bygga ett uthus som förmodligen är stabilare och mer välbyggt än mångas permanenta boende är ett lyxproblem. Jag minns plåtskjulen jag såg i Kapstaden och inser att vi är oändligt lyckligt lottade.
Jag är också lyckligt lottad som har ett arbete jag trivs med – även om det (och inte stenplockande) hållit mig vaken till denna sena timme.
Nu skall jag försöka hinna med sömntåget.
