I morse gav sig käre maken ut på ett dygns äventyr. Halva tiden av detta dygn har gått, och lite till. När jag vinkade av honom var det med viss separationsångest. För det mesta är det ju jag som åker bort, inte han, så känslan när han for var ovan. Och det han gett sig ut på är ju inte direkt en promenad i parken.
Lämna en kommentar