Begrepp är förunderliga. Om vi börjar vrida och vända på dem och utforska deras ursprung kan nya världar av betydelser öppna sig. Ikväll leker jag lite med ”Tålamod”. ”Mod att tåla”.
Det modet kan handla om att stå ut med att saker tar tid. Att våga vänta in det som ännu inte är, och tro på att något ändå skall hända. Att kunna stilla sig och inte otåligt ila iväg till något annat. Om man lyckas odla sitt tålamod kan det vara en stor tillgång som hjälper oss att stå ut, utan att bli för stressade.
Just nu ligger jag i hårdträning. Min coach idag är British Airways, som portionerar ut tiden att öva på med 10 minuter i taget. För tillfället har jag samlat ihop 70 minuter….
Kan man uppfinna ”Poketime-monster” och börja fånga tiden?
Eller är det helt enkelt bättre att göra tvärt om. Bara släppa taget och se det som ett gyllene tillfälle att göra mest ingenting?
Enligt SJ så ”är tiden preliminär och kan både flyttas framåt och tillbaka”. Det krävs en jädra massa tålamod att ha med dem att göra…
Och så är det där med klocktid och levd tid….