I fredags firade käre maken och jag åttaårig bröllopsdag. Då, för åtta år sen for vi till New York och gifte oss i hemlighet. Nog anade en och annan att vi skulle förlova oss, men inte att vi skulle gifta oss på en gång. Den ende som visste något var makens bror, silversmeden, som gjorde min underbara ring. Jag fullkomligt älskar den <3. Det var dock ett problem med den. Han hade blandat ihop datum för vigseln med datum för vår avresa till landet i väster, vilket gjorde att datumet i ringen var fel. Så istället för att gifta oss direkt som vi tänkt förlovade vi oss då vi bytte plan i Paris den 14:e. När sen mina fingrar tog ny form och storleken på ringen justerades försvann 1 i 14:e. Så nu har jag en ring märkt 4/11, för en vigsel som ägde rum den 17/11, och blev till förlovning den 14:e. Så vi kan fira samma sak tre gånger om året. Minst. För egentligen är varje dag vi är tillsammans en anledning att fira.
I fredags firade vi dock på Circus i Stockholm, där vi såg Tomas Ledins show, Skarpt läge. En fantastisk show som lämnade spår inte bara i humöret utan i händerna. Jag har klappat så att jag fortfarande är fläckvis öm. Och om min ring är lite flexibel vad gäller tid, så är Ledin hästlängder före vad gäller tidlöshet. För minsann var inte jag både här och nu, och tillbaks i ungdomen på samma gång. Och han själv sen!!!
Där kan man tala om att åldras med behag!
