Pizza brukar inte hamna på tio-i-topp-listan när det gäller nyttig mat. Det där med ”extra allt” innebär många gånger en överdos av onyttigheter. Förvisso kan just onyttigheter vara oslagbart goda, men långt ifrån alltid. Ofta lämnar de efter sig om inte en tråkig eftersmak i munnen, så en tung känsla i magen.
Men ibland bara måste man. Eller snarare, ibland är det bara ”jag vill ha” snarare än ”måste”. Men suget kan snudd på vara tvingande. Och när jag i det läget faller till föga, så är det ju trevligt att upptäcka att det blev lite mindre onyttigt än väntat när jag knallade in på pizzerian bredvid hotellet.
Lite mindre storlek än vanligt. En surdegsbotten med delar av mjölet utbytt mot riven blomkål och på toppen en driva med avocado, rödlök, marinerad svamp, kronärtskocka, oliver, färska tomater, grönkål och mozzarella. Och lite lime och gräddfilssås.
Mätt, belåten men inte stinn. Och bland det godaste jag ätit.
Så mycket bättre kan det inte bli.
