Månad: september 2017

Idag har vårdvetenskapen vid Åbo Akademi i Vasa firat 30 år. Sådant skall givetvis firas, och det har varit en dag fylld av intressanta presentationer, trevligt umgänge och god mat. Och eftertanke.

Det finns saker i livet jag har ett kluvet förhållande till. Sådant jag å ena sidan tycker om, å andra sidan kan se nackdelar med. Exempelvis tycker jag att det är alldeles utmärkt med sådant som årsarbetstid, och möjligheten att arbeta på distans dagar då jag inte har möten, undervisning eller annat som kräver min närvaro. Samtidigt inser jag att det också innebär en risk att det blir lite för mycket av det goda ibland.

Det är söndag kväll och jag kan konstatera att helgen, och faktiskt nästan hela september, passerat med blixtens hastighet. Som alltid är det mycket i…

Utrensning är ett återkommande tema i mitt liv just nu – men det har inte så mycket att göra med dagens bild. Jo kanske ändå –  jag skulle behöva rensa i rabatten där denna regnglittrande perukbuske har sin hemvist. I mitt liv rensas också ogräs. Stundtals har det handlar om kost och energidryck (där tycks avstegen frodas nästan lika fort som ogräset i rabatten), stundtals om gamla prylar.

Mer än en gång har jag hört att det faktum att människor ”i dom där länderna är analfabeter, det är därför det ser ut som det gör där, det är därför det blir diktatur”. Känner du igen det? Den arabiska våren och allt det den förde med sig har setts som ytterligare en intäkt på att när människor blir upplysta så finner de sig inte i vad som helst. Då vill de ha demokrati och är beredda att slåss för den. 

Som vanligt när höstterminen startar är det mycket att göra på en gång – och helst igår. Då faller goda föresatser som att blogga för nöjes skull, och att kvällspromenera med käre maken. I värsta fall blir det som igår, att det är mörkt då jag kommer hem, och med det också kolsvart i min oas i trädgården och inget utrymme att rensa upp på hårddisken jag har i skallen. Samtidigt blir just sådana dagar också en väckarklocka. Det är då jag påminner mig själv om att ta hand om mig själv lite extra.

Idag har jag ätit arbetsmiddag. I sängen på ett hotell i Stockholm. Ensam med datorn och en bunt papper. Det låter otroligt trist, och i…

Jag har sagt det igen, och det är säkert inte sista gången. Men en fördel med att bo lite utanför stan är den vackra vägen till arbetet. I morse var det en sån får magisk morgon, med solen på väg upp och dimman på väg att lätta.

Bortsett från älvorna som dansar i dimman bjöd färden  på en rad mer konkreta upplevelser.

När vi pratar så är vårt språk fyllt av uttalanden och bilder av rummet. Vi säger att det är högt i tak, att något sitter i väggarna eller att man hade kunnat skära genom luften för att stämningen var så spänd. Sådana uttalanden handlar sällan om det fysiska rummet, inte om hur många centimeter det är från golv till tak eller vad väggarna faktiskt är byggda av. Det skulle vara om vi börjar prata mögel då – det kan ju verkligen sitta där.