När jag nyss lärt mig skriva, men ännu inte var så bra på rättstavning- gjorde jag ett kort till min pappa med ovanstående text. I alla år efteråt skojade vi om denna felstavning, och även som vuxen hände det att jag skrev just så. Det blev ett av våra små privata skämt. Han har varit död ganska många ”fasdagar” nu, men fortfarande så drar dessa ord genom huvudet på mig när farsdag närmar sig.
Häromdagen började jag gå igenom en låda med gamla foton och annat efter mamma. Då hittade jag också denna bild av pappa i sin ungdom. Helt fokuserad på sitt arbete på SJ. Denna koncentration på det han gör tycker jag att jag kan känna igen hos mig själv. Tack för det pappa! Det var ett fint arv du lämnade efter dig – ett av många.
Och tack för att du så ofta kommer på besök och sjunger för mig – precis som du lovade. För bland det sista pappa sa innan han dog var att han skulle göra just det – komma tillbaks och sjunga. Och jag visste precis vad han menade. För varje gång vi var ute och gick i skogen och kom ifrån varandra visslade han som en talgoxe, och vi hittade varandra igen.
Så nu skall jag gå ut och fylla i jordnötter i fröautomaten. Han tycker om dem – då som nu.
Så ”gratis på fasdagen” lilla pappa. Älskar dig.
