Det är fortfarande mörkertid i Narvik – men inte mörkt. Solen kommer visserligen inte upp över horisonten, men ljuset är magiskt och talesättet att solen lyser med sin frånvaro får här en speciell innebörd.
Fortfarande är det vinter, men ljuset får mig att ana våren. En brytningstid mellan mörker och ljus, kyla och löften om värme. Jag tänker att det är så det kan vara i livet ibland. Mörka, tunga perioder som inte riktigt tagit slut, men där små ljusglimtar blir gnistor av hopp, visar att det kanske kan vända.
Just nu önskar jag alla som kämpar den sortens ljusglimtar. Aningar om att det kan vända. Att det går att bryta med det gamla och gå mot något nytt.
