Efter en dramatisk natt som inte låter sig fångas på bild, så blev det lite mer vardaglig dramatik – eller kanske rent av romantik – på morgonkvisten. Då kunde jag bevittna såväl uppvaktande som revirhävdande i den högre skolan. Perfekt tonsatt dessutom.
Genom badrumsfönstret ser jagen stor ek, full av mistlar. Så här tidigt på morgonen är den fantastiskt vacker mot gryningshimlen. Och i dess grenar kan jag när jag borstar tänderna se allehanda skådespel. I morse var där två romantiska ekorrar som jagade varandra upp och ner längs stammen innan de såg ut att finna varandra högst påtagligt. När de kom för högt upp blev de raskt bortmotade av skatparet som huserar i ett bo högst upp bland alla mistlar. Och genom ventilen hör jag en fantastisk konsert av vårens alla fåglar. Högst sjunger pappa talgoxe, som sitter alldeles utanför och tittar tillbaks på mig. Jag tror minsann han vakar över mig.
I övrigt har småtimmarna bjudit på bisarra scenerier med krigsövningar på jobbet, rasande hus och så kom jag dessutom för sent till en talkshow i radion p.g.a. kaoset med beredskapsövningar där ingen fick lämna huset. Ibland undrar jag vad min hjärna har för sig när jag sover.
