Just nu
har vi stegräkningstävling på jobbet. Under några veckor skall vi rapportera in våra resultat. Just nu funderar jag på om jag utan att märka det tagit riktiga sjumilasteg, eller i alla fall 100meters-steg, för jag har definitivt gått mer än 52 steg idag.
Trots att jag stör mig på tekniken så tror jag att det är ett smart drag av arbetsgivaren att anordna detta. För när vi börjar mäta och räkna saker blir vi också medvetna om vad vi gör – och vad vi inne gör. Ibland kan sådana ögonöppnare vara nödvändiga för att vi skall ta tag i saker.
I höstas gick jag en kurs där vi fick som övning att under en vecka notera hur många deciliter vatten vi drack om dagen. En av mina kurskamrater fick resultatet ”0”. På fullt allvar. Noll! Hade han mätt sin colakonsumtion hade det blivit helt andra siffror. För honom blev denna mätning en väckarklocka.
Själv funderar jag på om jag skall reklamera stegräknaren, använda mobilens app… eller räkna manuellt (nja, nu överdrev jag. Jag har ju lärt mig att ska man skriva lite retoriskt bör man räkna upp tre saker, och jag ville inte gärna skriva ”sluta räkna”.
Finns det något du skulle ha nytta av att mäta en tid?
