Jag börjar komma igång med träningen igen. Framförallt yogan går bra, och däremellan lite functional moves och ett och annat danspass. Dessutom har de pass i mental träning på gymet. Och för mig är det absolut det svåraste av allt. Att hålla kvar en yogaposition när musklerna börjar svida är OK, rent av skönt på något märkligt sätt. Eller att trampa på så svetten lackar under ett spinningpass. Men att ligga still!! Det, mina vänner, är den verkliga utmaningen. Framför allt att låta hjärnan slappna av. För min hjärna börjar analysera ledarens instruktioner, fundera över rytmen mellan spänning och avspänning, undra över varför passet är uppbyggt som det är. Eller så blir jag så kreativ under detta pass så att jag i huvudet drar upp linjerna för ett bokkapitel eller en stipendieansökan. Och det är nog inte riktigt meningen.
Så mental träning för mig är att lära mig att inte låta hjärnan jobba så mycket. Och det är sannerligen en utmaning.
Vad bilden har med texten att göra…tja, det finns säkert en del symbolik för den som vill. Men att jag valde den här bilden beror främst på att denna enastående bukett faktiskt står i receptionen på gymet (jag la upp den på Facebook på alla hjärtans dag – mer änden person trodde att den var till mig från käre maken. Det var den inte – jag fick en massa pussar istället för rosor <3 )
