…i vår trädgård just nu. Humlorna har kommit tillbaks, och brummar nu förnöjda runt i det vi kallar för vårt ”lavendelfall”.
Dit lockas också allehanda fjärilar. Nässelfjärilar, gulgröna sorter och så de vita som jag tror är kålfjärilar. Hade jag haft ett kålland hade jag varit bekymrad (förra året slukades alla mina svartkålsplantor), men nu njuter jag av att se dem fladdra runt i lavendeln.
Som ni förstår är det i min värld skillnad på insekter och insekter. Rent förnuftsmässigt inser jag (i alla fall nästan) att getingar och bananflugor fyller sin funktion, men känslomässigt är det en annan femma. Humlesurr och fjärilsfladder är betydligt mer rogivande och jag kan bli stående länge och väl och bara titta på dem när de förrättar sitt värv. Blir jag stilla i getingars sällskap är det mer för att jag är skräckslagen.
Därför är det med sorg jag läser om hur humlor och andra pollinerande insekter minskar. Inte bara för att de behövs för pollinering, utan helt enkelt för att jag tycker att de är trivsamma. Därför kommer jag också att satsa på att plantera lite mer tidigblommande växter, så att också de allra första humlorna som vaknar skall få sitt.
