Man kan alltid diskutera huruvida människan har ett sjätte sinne eller ej – och vilket det i så fall är. Intuition? Kreativitet? Något annat? Här tänker jag inte ge mig in i en diskussion om vetenskapliga belägg för ytterligare sinnen och deras beskaffenhet. Däremot kan jag konstatera att det sannerligen ligger något i principen om att helheten är större än summan av delarna.
För när jag adderar alla de intryck som trädgården ger mig så blir det så mycket större än de små detaljerna. Som jag konstaterade igår kan de vara nog så viktiga och fascinerande (det var förresten blommande oregano på fotot), men börjar jag ta in helheten blir trädgården så mycket mer än ljud, doft, syn, smak och känsel. Då blir trädgården en väg till mig själv, en plats där jag hittar mitt bästa jag och där jag förhoppningsvis också får kraft att ta med mig detta bästa till andra sammanhang.
Så kanske är det sjätte sinnet – i alla fall för mig – öppenheten och känsligheten inför mig själv, vem jag är och vill vara – både i trädgården och tillsammans med andra.
