Trots att det är en vecka kvar till tjugondagknut så har vi plockat undan julsakerna idag. Julgranen har strippat och lämnat ifrån sig alla sina juveler. Nu står den på altanen i väntan på att återvinnas och bädda in en och annan växt ute i trädgården. Granris fungerar alldeles utmärkt för att skydda växterna både från den värsta kylan och mot den första vårsolen. Till och med ett och annat rådjur kan avvärjas – i alla fall ett tag.
Att röja undan julen är ett av de första vårtecknen. När granen, tomtarna och julgardinerna är borta blir rummen ljusare och rymligare. Får jag sen belöna mig med en tulpanbukett så kan jag nästan känna hur våren nalkas. Så nu får tomtarna långsemester i sin låda. Jag tycker allt att de ser ganska nöjda ut med det. Själv är jag också nöjd. Att plocka undan, sortera och damma av ger förunderligt mycket energi – åtminstone när det väl är gjort. Det är steg i rätt riktning mot ett värde som för mig handlar om att bo i en miljö där jag känner mig lugn och harmonisk – och ett symboliskt steg mot våren.
Trots att jag vet hur skönt det känns när jag fått undan grejerna så kan jag inte påstå att det var något jag gav mig i kast med entusiasm när jag vaknade i morse. Käre maken och jag har ägnat förmiddagen åt allt möjligt annat (som sagt, det där med uppskjutandebeteenden är lurigt). Nåväl. Det blev gjort till slut. Och det känns alldeles utmärkt, trots att jag inte har några tulpaner. Men jag har en brasa och en kopp te.
Att städa upp i livet – såväl det inre som det yttre – ger ofta energi. Men det kostar också. Det kan ta både kraft och tid. Överväganden måste göras om vad vi vill ha kvar och vad vi behöver göra oss av med – eller åtminstone vad vi vill låta få en mindre framträdande plats. Allt behöver sällan göras på en gång – man kan ta ett steg i taget. Det kan vara lättare då, än om ”allt” tornar upp sig som ett berg av måsten och borden framför oss.
I vårt yttre liv började dagens utrensning med att plocka ihop tomtarna och ställa dom på ett ställe. Vi och vi, i ärlighetens namn var det väl käre makens taktik att sätta dom i en hög på matbordet för att jag sen skulle ta hand om dom. Han känner mig och vet att jag gärna går vidare när saker väl är påbörjade. Men när tomtesläkten väl var samlad så var steget att lägga dom i lådan ganska lätt. Och då åkte julgranspyntet och adventsljusen samma väg. Och minsann lev det inte lite städat på kattvinden av bara farten.
Vårt inre liv följer samma mönster. Om vi tänker att vi skall göra all på en gång kan det kännas övermäktigt. Då kan det vara till hjälp för oss att göra något litet, bara för glädjen att känna att vi rört oss åt rätt håll.
Vad blir du sugen på att göra?
