Sista semesterveckan lider mot sitt slut, och skall jag följa mina egna råd borde jag vara ledig. Men jag har antingen ett för starkt överjag eller är arbetsnarkoman (eller både och), så idag har jag suttit framför datorn å jobbets vägnar.
På något vis känns det nästan inte som om jag jobbar när jag kan sitta hemma, lyfta blicken över skärmen och se ut över omgivningarna. Upplevelsen är helt annorlunda jämfört med att se ut på parkeringen i Västerås. På rummet i Narvik har jag förvisso en bättre utsikt, sträcker jag lite på nacken ser jag fjord och fjäll, men jag är ändå på jobbet.
På det viset är det en fördel med att jobba hemma. Känslan är ”jag är ledig”, jag tar pauser, luktar på blommorna och dricker te om och när jag vill. Så att jobba hemma kan vara riktigt avslappnande.
Omvänt, det att jobbet alltid är närvarande innebär att jag behöver ta mig själv i kragen och inte kolla mail, inte skriva texter eller läsa fackböcker. Det är ju lätt hänt. Men jag har blivit bättre på det, och lägger en del av energin i trädgården istället.
Det känns också som om dagens insats haft en viss stressförebyggande effekt. Jag vet ju att veckorna innan terminsstart är fullspäckade med möten, och att vissa saker är bra att förbereda i tid. Som att sätta sig in i nya, tekniska innovationer.
Den här gången känns det dessutom som om jag dragit en vinstlott. Första pris: Samordningsvinsten! Eftersom jag är mer intresserad av innehållet i de kurser jag ansvarar för än de tekniska redskapen så kan jag glatt konstatera att det som kunde ha blivit ett stressmoment nog inte skall bli det. Mardrömsscenariot: Båda lärosätena byter lärplattformar, två nya för mig att sätta mig in i och i tillägg till det ökad digitalisering av kurserna. Jag hade inte jublat över en sådan situation kan jag säga, och mina kunskaper i stresshantering hade nog satts på prov. Men – lucky me – både MDH och UiT har bestämt sig för att satsa på Canvas. Således har dagen ägnats åt att sätta mig in i systemet, så jag bör slippa starta terminen med teknisk blackout.
Det senare brukar fler än jag råka ut för när nya system introduceras lagom till terminsstart, och kön på helpdesk brukar vara frustrerande lång. Den hoppas jag slippa i år.
Men nu skall jag gå ut i trädgården!
