Månad: augusti 2017

Vad är det som skapar ett hem? Inte bara ett ställe att bo på, utan ens alldeles egna plats i världen? Säkert är det olika saker för olika människor, och jag tänker också att det i olika perioder i livet kan kännetecknas av skilda saker. Men för oss är det visionen om en fristad, ett ställe att hämta energi på – och att stanna upp. I vår vision av hållbarhet bygger vi vårt sista hem, stället där vi vill åldras tillsammans.

Den här veckan har varit intensiv, och gjort mig plågsamt medveten om att det där med hållbarhet i livet inte alltid är så enkelt. Speciellt inte då hållbarhet på olika områden kolliderar.

I tisdags for jag iväg på internat med jobbet. Inte den vanliga kick-offen med alla anställda, utan med den mindre gruppen och extern konsult. Anledning: Vi går back. Massor. Och så får det naturligtvis inte vara. Så långt är alla eniga. Men vägen dit – det är en annan sak, kantad med utmaningar och möjligen också konflikter.

Jag är på väg hem efter att ha stannat kvar alldeles för länge på jobbet. Solen står lågt och kastar ett magiskt, gyllene skimmer över åker och äng. Det är vackert, på samma gång fyllt av glädje och vemod

När jag var liten, eller möjligen lite större än så, brukade jag tjuvläsa min brors serietidningar. Mest tyckte jag nog om Modesty Blaise, förmodligen för att hon var tjej och betydligt häftigare än de väna varelserna i Starlet. Men Fantomen var inte heller så illa, och jag minns att han ibland lämnade djungeln och gick på gatorna som en vanlig man.

Själv har jag idag lämnat lugnet i trädgården där hemma

Dom har funnits där hela sommaren, men diskret hålla sig i bakgrunden. Heta, ljusa sommardagar håller de sig gärna undan och deras nät syns inte heller så bra i det starka ljuset.

Men nu, när kvällarna blir mörka och fuktiga så blir de högst påtagliga. Dessutom tycks de ha vuxit till sig högst väsentligt och ynglat av sig rejält. För plötsligt är de över allt, spindlar i alla storlekar. Med smala ben. Randiga ben. Lurviga ben.