Vad är det som skapar ett hem? Inte bara ett ställe att bo på, utan ens alldeles egna plats i världen? Säkert är det olika saker för olika människor, och jag tänker också att det i olika perioder i livet kan kännetecknas av skilda saker. Men för oss är det visionen om en fristad, ett ställe att hämta energi på – och att stanna upp. I vår vision av hållbarhet bygger vi vårt sista hem, stället där vi vill åldras tillsammans.
De senaste fyra åren har vi bit för bit byggt på den visionen. Det har varit perioder av intensivt arbete, av glädje och kreativitet – men också av paus, av att känna oss för. Hur vill vi ha det? Huset är snart klart, och trädgården växer fram, bit för bit. Dagens minne på Facebook påminde mig om hur det var för fyra år sedan. Då hade vi nyss börjat. Allt var kaos, och vi pendlade mellan den gamla lägenheten och ett hem som var en byggplats. Köket var utrivet, en liten toalett som legat vägg i vägg med det nedrivet för att skapa mer rymd. Bara stockarna var kvar.
Jag minns glädjen då käre maken visade mig stället där han gjutit igen det hål där avloppsrören varit. En kärleksförklaring i betongen. En romantisk gest, som nu är dold under kökets klinkergolv. Men jag vet att plattan finns där. Jag vet också var sonen skrev sitt meddelande till framtida husrenoverare , den osynliga skriften bakom reglar och gips i en vägg. Den långa texten som löper längs en planka i vardagsrumsgolvet. De finns där, orden som berättar vår historia, dold i väggar och golv – osynliga för ögat, synliga för hjärtat.
Orden som formar intentionerna bakom det vi gör, det osynliga budskapet ”Välkommen hem”!
