”Ibland gäller det att gilla läget”. Hur många gånger har man inte hört det. Det har blivit något av en sanning och en nog så vanlig replik inte bara i filmer där den som har makt säger åt den svagare att ”gilla läget”, utan till vardags. Själv ogillar jag läget. Skarpt.
Ja, inte det geografiska läget då. Jag gillar Nordnorge där jag är just nu, och älskar platsen jag bor på. Men jag ogillar i högsta grad att jag inte lever riktigt som jag skulle önska. Och just det ogillandet tror jag är en drivkraft för att ta tag i saker och ting.
Så länge vi går omkring och gillar läget så är det svårt att uppbringa motivation till förändring. Oftast är det först när skillnaden mellan det liv vi lever och de värden vi har blir tillräckligt stor som vi blir tillräckligt motiverade att göra något åt det.
Det är här acceptansen kommer in. Inte som att ”gilla” läget, utan som att ta till sig hur det är. Acceptera och inse att ”så här är det” – bestämma sig för att ”så vill jag inte ha det”. Och så börja ta steg för att göra något åt det.
Och därmed har vi också lärt oss vad A:et i Acceptance and Commitment Therapy står för.
Själv har jag således accepterat att jag inte kan fortsätta leva på det vis jag gjort det senaste halvåret om jag vill ha hälsan i behåll.
Dax för nya tag och att börja leva lite mer som jag lär.
Må resten av 2018 bli hälsans år!
