Om jag kastar om ordningen på mina namn får jag samma initialer som Leif GW – fast utan Persson. LGW. Vore jag imitatör skulle jag göra en ljudfil till det här inlägget, och kommenteratbrottsplatsen från i går, och fyndet av ett potentiellt mordvapen.
Nu är jag ingen vidare imitatör. Jag kan inte ens härma dialekter, än mindre personer. Men har du fantasi så kan du ju använda den och höra kriminalprofessorn bakom texten.
Då hör du honom beskriva fyndplatsen som fylld av sten, diverse skräp och annat som man kan förvänta sig under gamla byggnader från den aktuella perioden. Du ser framför dig hur han tar upp den röda flaskan och konstaterar att detta är ett potentiellt mordvapen som mycket väl kan ha bragt fågeln om livet, om än indirekt.
Vid något tillfälle har fågeln fått i sig mal, mal som förgiftats av medlet ”Trix”. ”Trix mot mal” låter harmlöst, men tittar man efter innehåller medlet DDT. En olycka således, mer dråp än mord, men illa. Professorn pratar vidare om hur många oskyldiga som bragts om livet av ren okunnighet, och en naiv tro på den kemiska lösningen.
Innan gåtan får sin upplösning kvarstår dock frågan hur fågeln, efter att ha fått i sig medlet, hamnade under golvet.
