…vakna du lilla”. Jag gnolar nästan för mig själv när jag ser det som förhoppningsvis skall bli ett antal vackra blomster fram emot jul. Även om jag just nu känner viss tvekan inför detta.
I ett anfall av kreativitet, odlarlust och juldrömmar skickade jag efter en massa amaryllislökar. Jag hämtade ut paketet för ett par veckor sen, och glömde bort det ett par dagar. Sen har jag kommit ihåg det, och kartongen har legat som ett dåligt samvete och stirrat på mig. Hur man nu kan stirra utan ögon – men jag lovar, denna bruna låda har blängt intensivt på mig, uppmanat mig att skaffa jord och plocka fram krukor.
Nu är det gjort. Kartongen har öppnats – och i den har lökarna börjat gro. Blekvita, spökaktiga amaryllisknoppar har ringlat sig i den trånga kartongen i brist på utrymme. De liknar mer svanar och grodyngel, eller mer ekivoka saker som jag är alldeles för finkänslig för att nämna här.
Men nu är de i jorden – och i ljuset. Vi får se hur de klarar det.
To be continued…..
