Ganska ofta läser jag om hur viktigt det är att sätta guldkant på livet. På ett plan kan jag hålla med, det där lilla extra betyder mycket. Men ofta kanske den där guldkanten skulle behöva vara lite bredare för att helt täcka behoven. Det är inte alltid så enkelt att få till det, och när jag börjar tänka på hur mycket av min vakna tid jag tillbringar på jobbet så inser jag att den där kanten i vardagslivet behöver få omfatta arbetslivet också för att bli riktigt gnistrande.
Lämna en kommentarKategori: Personlig utveckling
Freud menade att vi i våra drömmar bearbetar dagens intryck, de så kallade dagsresterna, tillsammans med minnen och omedvetna drifter och önskningar. Hjärnan arbetar hårt med att tillrättalägga sådant som är allt för besvärande för oss. Det vi minns av vår dröm är en ganska censurerad version som en skicklig psykoanalytiker kan hjälpa oss att tyda.
Frågan är vad man skall benämna de processer som äger rum mitt i natten när man vaknar utan att ha en aning om vad man drömt, och att man drömt är bara teoretisk kunskap. För drömmer gör vi – även när vi inte minns det. Hur som helst, jag vaknade strax före 02, utan den minsta lilla susning om vad hjärnan haft för sig när jag inte länge hade koll på den.
Lämna en kommentar
Det där med att bli fotograferad är inte min bästa gren. Jag känner mig utsatt, och ansiktet har en tendens att fastna i en stel grimas där jag ser i det närmaste hemiplegisk ut, eftersom jag uppenbarligen är starkare i ena sidan. Vad hemiplegisk är? Halvsidigt förlamad. Det tror jag inte att jag är, men uppenbarligen är den ena sidan av ansiktet betydligt starkare vilket leder till ett likartat resultat. Den ena mungipan hamnar betydligt högre upp än den andra, så även om den inte hänger blir ansiktet mer eller mindre snett. Mest mer för ett självkritiskt öga. Eller så ser jag berusad ut. Eller både och. Och då är inte det där att posera framför kameror någon hit.
2 kommentarer
Min gamla svärmor sa alltid ”Det man inte förstår får man lämna”. Ibland sa hon det i en ton som antydde att det främst handlade om att hon inte ville fortsätta en diskussion, men oftast handlade det nog om att vi ibland ställs inför saker vi känner oss maktlösa inför, och då var det bästa att lämna över det till Gud. Hon hade en stark Gudstro, svärmor.
Lämna en kommentar
”Ibland gäller det att gilla läget”. Hur många gånger har man inte hört det. Det har blivit något av en sanning och en nog så vanlig replik inte bara i filmer där den som har makt säger åt den svagare att ”gilla läget”, utan till vardags. Själv ogillar jag läget. Skarpt.
Lämna en kommentar
För inte så länge sedan fick jag frågan om jag slutat blogga. En berättigad fråga med tanken på hur sällan jag faktiskt skrivit under en längre period. Visst har jag tänkt ta itu med det, ta tag i det på allvar igen, men vardagens alla ”måsten” – och för den delen en hel del ”vill hellre” – har kommit emellan. Men nu är det dax.
Lämna en kommentar
Det är fortfarande mörkertid i Narvik – men inte mörkt. Solen kommer visserligen inte upp över horisonten, men ljuset är magiskt och talesättet att solen lyser med sin frånvaro får här en speciell innebörd.
Lämna en kommentar
För ett par veckor sedan bloggade jag om mina i det närmaste spermieliknande, bleka och krökta amaryllisar. De såg inte mycket ut för världen, och påminde väl mer om Halloween och spökblomster än julfägring.
Lämna en kommentar
Mina spermieliknande amaryllisar börjar sträcka sig mot ljuset. Alla strävar nu mer eller mindre rakt upp, även om de fortfarande ter sig mer än lovligt bleka i novembermörkret. Men jag har tilltro till att de skall anta en vackert grön nyans innan jul – kanske rent av till 1:a advent. Och blomma till jul!
Lämna en kommentar
Idag del den här bilden upp på ”minnen” på Facebook. Då, för åtta år sen, var jag så glad över att ha inhandlat barndomens porslin, ”Pigg”. Men det är med detta som med så mycket annat – vissa saker är bäst som minnen.
Lämna en kommentar