På SVT sänder de ibland små filmklipp mellan de ”riktiga” programmen. Klipp som på olika sätt visare hur ett och samma fenomen kan ha helt olika innebörd, eftersom vi har så olika förståelse av det. En fotboll, en hink eller schalett kan vara så mycket mer än det själva begreppet antyder. Andra, nya perspektiv kan få oss att förändra vår förståelse, se saker ur en annan vinkel – och därmed också nyansera och utveckla vår förståelse.
Idag har jag fått en ny förståelse för getingar och nyttan med dem. Getingar är/har varit stickande, livsfarliga odjur för mig. Odjur man gör bäst att undvika. Jag har lyckats rätt bra så här långt, och utnyttjat min snudd på fobiska hållning till att undvika de små liven som jag i ärlighetens namn inte varit speciellt mån om att lära känna. Onödiga och otäcka har jag tyckt att de varit.
Så igår upptäcker jag vilken storartad nytta de gör. Vår fina brokiga fikus är angripen av sköldlöss. Vi satte ut den på altan, och vips var den full av getingar och steklar. De tycks väldigt förtjusta i den kladdiga ”dagg” sköldlössen utsöndrar – eller kanske i de små lössen själva. Oavsett – de kalasar på något, och det är inte på trädet.
Hoppas de fortsätter med god aptit och rensar bort allt.
Naturens samspel när det är som bäst.
(PS. Visste du att shellack görs av detta kladd? Sköld-lack, )
