En blogg om förändringens glädje och vedermödor i teori och praktik.
I mina försök att ta till vara det trädgården ger så har jag de senaste dagarna ägnat mig åt chilin. Förra året torkade jag chilifrukt och gjorde sedan chili-flakes som fungerat utmärkt i matlagningen under året som gått. Således tänkte jag upprepa detta i går, och det visade sig bli snudd på äventyrligt.
Lämna en kommentarSå lätt det är att rusa på i livet. Speciellt om man som jag har ett arbete man trivs med större delen av tiden, och inte direkt är sysslolös om dagarna. Inte ens när jag borde vara det – även om jag själv tycker att jag faktiskt börjar bli bättre på att låta hjärnan vila på helgerna. Idag fick jag en sån där riktigt bra påminnelse om vad som egentligen är viktigt i livet.
Lämna en kommentarNu är de sista grönsakerna är inplockade från trädgården, undantaget jordärtskockorna som med fördel kan stå kvar tills det börjar bli för hårt i jorden för att få upp dem. Kommer tjälen fort så är de dessutom i utmärkt skick när de töar upp, så blir de kvarglömda i pallkragen gör det inget.
De gula tomaterna ser ut som små pumpor, vilket ju ger associationer till Halloween. Förra året ringde två häxgubbar på dörren, och vi hade inget mer än frukt att erbjuda dem.
Lämna en kommentarDet är inte bara svamptider så här års, utan också hög tid att skörda annat i trädgården. Således har en pallkrage skattats på morötter och några kvarglömda polkabetor dragits ur jorden.
Trots att det inte är någon jätteskörd så är det en förunderlig tillfredsställelse att åtminstone lägga in ett par burkar rödbetor, och att ha några hemodlade morötter i en låda sand i matkällaren. Just i år var det dessutom en färgglad morotsblandning, så jag ser för mig såväl vackra sallader som förundrade barnbarn som gnager på lila morötter.
Lämna en kommentarJag har alltid tyckt om att plocka svamp. Älskat soliga höstdagar och njutit av dimgrå vandringar i Hälsingeskogarna. En fylld svampkorg har förstås varit bonus,…
Lämna en kommentarJag sitter på tåget hem från Stockholm. Kanske är det för att jag fyllt helgen med en kurs i normkreativt skrivande, eller för att jag gick förbi Sergels-torg och #metoo-manifestationen innan jag gick till tåget. Freud skulle möjligen förlägga motivet till bortträngda konflikter i mitt undermedvetna. Sak samma. Hemresan blir smått surrealistisk.
Lämna en kommentarFå människor har nog undgått #metoo. Detta digitala upprop visar på mäns makt och kvinnors utsatthet, och på den genomslagskraft ett hashtaggat budskap kan få. Förvisso märkligt att det skall behövas, men bra att det äntligen uppmärksammas. Jag tror att de allra flesta kvinnor kan beskriva situationer där de på ett eller annat sätt känt sig utsatta, invaderade och kränkta av män som tyckt sig ha rätten att agera på ett otillbörligt vis. Kvinnor som likt jag fått höra saker som:
Lämna en kommentarVissa dagar löper min hjärna amok på knepiga funderingar. Då associerar jag vilt från det ena till det andra, bygger pussel med intryck och drar kreativa slutsatser. Frågan om det är för att jag ÄR kreativ dessa dagar, och att det får hjärnan att ta extra skutt, eller om det mer är ett resultat av att de små grå går på högvarv utan att jag kan tygla dem. Det tål att tänka på (ni ser, där drog ett spår till igång i skallen på mig).
Lämna en kommentarI morse när jag gick till jobbet så fångades min uppmärksamhet av en vacker aroniahäck. Helt underbara färger på löven, och ätbara bär som dessutom skall vara nyttiga. Riktiga superbär. Förmodligen är de det. Nyttiga alltså. Men super…..
Lämna en kommentarPizza brukar inte hamna på tio-i-topp-listan när det gäller nyttig mat. Det där med ”extra allt” innebär många gånger en överdos av onyttigheter. Förvisso kan just onyttigheter vara oslagbart goda, men långt ifrån alltid. Ofta lämnar de efter sig om inte en tråkig eftersmak i munnen, så en tung känsla i magen.
Lämna en kommentar
