Kropp och själ är ett alldeles utmärkt program på P1. Så mycket klokskap och inspiration det finns där. Och kropp och själ hör verkligen ihop – fast mina tycks just nu ligga i krig med varandra. Åtminstone är det ganska enkelt att dra en sådan slutsats – men det kan vara tvärt om. Kanske är de lika förenliga som rimfrost och soluppgång på takfönstret.
Låter det snurrigt? Kanske – läs och döm själv. Det, förhoppningsvis skenbara, kriget mellan min kropp och min knopp för tankarna till aposteln Paulus ord om att anden är villig men köttet svagt. Jag har, för att uttrycka det lindrigt, lite för mycket att göra just nu. Och skallen vill en himla massa. Kroppen, den vill något helt annat. Som att lägga sig i ett varmt bad, sova, ha c-vitaminer och röda solhattar.
Själen ger order om att packa en linnefärgad solhatt, kläder, paracetamol och dator. ”Hallå kroppen” skriker den, ”du har inte tid att bli sjuk nu. Du skall ju ut och resa. Visserligen inte semester, men ändå – lite sol och bad kan du nog hinna med vid dagens slut. Fast först skall du skriva det, rätta dom tentorna och åka på möte i Stockholm!”
Kroppen knorrar. Nyser. Värker. Vill inte.
Inte alls synkroniserade, på kollisionskurs. Eller så är kroppen min bästa vän, när hjärnan inte har vett att kännas vid det lilla ordet lagom.
Skall nog lyssna på kroppen ändå.
Inte bara logga ut, utan stänga av datorn.
