Skip to content

Där man inte kunde tro att något kunde växa

Vår trädgård är inte bara fylld av sten. Den är också ganska torr, i en södersluttning med ett tunt jordlager. Allra tunnast är det nog högst uppe på kanten av all sten som las i slänten då vi grävde ur runt huset. Där tycks vattnet rinna rakt igenom den lila jord som finns, och ner mellan stenarna. Ändå har vi – mot bättre vetande – försökt att plantera där, och faktiskt lyckats.

Eftersom rölleka tycks växa på de mest omöjliga ställen sådda jag frö till praktrölleka i olika rosa toner, och de har tagit sig över förväntan. Den ryska martonen tog sig inte riktigt lika bra, men några plantor blev det, och de står sig fint tillsammans med havtornsbuskarna, som också växer så det knakar. Jag älskar verkligen martonets skimrande blå-grå-lila ton.

Jag undrar hur Bengt Grive – ni vet konståkningskommentatorn med de mest häpnandsväckande färgbeskrivningarna (eller för den delen Ernst) skulle ha kallat den färgen?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *