Hoppa till innehåll

Exponerad

Det där med att bli fotograferad är inte min bästa gren. Jag känner mig utsatt, och ansiktet har en tendens att fastna i en stel grimas där jag ser i det närmaste hemiplegisk ut, eftersom jag uppenbarligen är starkare i ena sidan. Vad hemiplegisk är? Halvsidigt förlamad. Det tror jag inte att jag är, men uppenbarligen är den ena sidan av ansiktet betydligt starkare vilket leder till ett likartat resultat. Den ena mungipan hamnar betydligt högre upp än den andra, så även om den inte hänger blir ansiktet mer eller mindre snett. Mest mer för ett självkritiskt öga. Eller så ser jag berusad ut. Eller både och. Och då är inte det där att posera framför kameror någon hit.

Därför känner jag mig oerhört stolt över att ha tillbringat dagen i en studio, och haft kameror och strålkastare riktade mot mig i timmar – allt för att spela in några små filmsnuttar. Jag har inte sett dem än, men försöker lita på att tekniker och IT-pedagoger inte ljuger när de säger att resultatet blir bra. Hur som helst har jag i alla fall blivit exponerad i dubbel bemärkelse. Dels på film, dels i behavioristisk mening, dvs jag har utsatt mig för något jag tycker är obehagligt – och det i en rejäl överdos. Efter fyra timmar i en studie borde ju inte ett kort som tar bråkdelar av en sekund vara så vådligt utmanande längre. Förhoppningsvis skall jag stå ut med kameror i framtiden, och inte känna att jag vill rymma.

Så nu låtsas jag att jag är filmstjärna, i ett hotellrum utan ekivoka takdekorationer men med lyxigt badrum, tekokare och godsaker. Ibland behöver man lite positiv förstärkning, och den här sortens belöningar är inte fy skam.

2 kommentarer

  1. Vad skönt att det känns bra efteråt i alla fall. Jag förstår din känsla, jag gillar inte heller att bli fotad. Jag tror det beror på att jag aldrig haft ett ”accepterat” utseende. För av någon märklig anledning finns det utseenden som inte duger. Det är bedrövligt att det är så. Jag duger och det gör du med, oavsett om halva ansiktet är starkare än andra halvan eller om kroppen är mjuk. T.ex.

    • Så sant Anna, och ofta är vi själva våra värsta kritiker.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *