Idag har vårdvetenskapen vid Åbo Akademi i Vasa firat 30 år. Sådant skall givetvis firas, och det har varit en dag fylld av intressanta presentationer, trevligt umgänge och god mat. Och eftertanke.
Själv har jag ”bara” hängt med i 27 år på denna institution. Det känns definitivt inte så länge, även om jag ju kan se att både jag och de som var med från början är betydligt äldre nu än vad vi var då. Gamla kort har en märklig förmåga att sudda ut tiden, och kanske är det mer det – ”vad unga vi var” som slår mig, än ”vad gamla vi har blivit”.
Jag, som en gång var bland de yngsta på institutionen, kan konstatera att det idag är studenter där som inte var födda när jag började. Hur blev det så? Jag känner mig ju mer mitt i livet än på livets höst. Men kanske är det så att vi alltid är mitt i våra liv, ögonblick för ögonblick? Att vi är mitt i, och vid sidan av mitten samtidigt?
Höst är det i alla fall ute. Och i morgon skall jag fira Mälardalens högskolas 40års jubileum. Fast där har jag bara varit med i 16.
