För inte så länge sedan fick jag frågan om jag slutat blogga. En berättigad fråga med tanken på hur sällan jag faktiskt skrivit under en längre period. Visst har jag tänkt ta itu med det, ta tag i det på allvar igen, men vardagens alla ”måsten” – och för den delen en hel del ”vill hellre” – har kommit emellan. Men nu är det dax.
Allt det där som kommit emellan mig och skrivandet har också satt spår rent fysiskt. Stress leder till slarv med mat och träning – precis det som jag rent logiskt vet att jag verkligen borde prioritera – och med det försämras sömnen. Det enda det blir mer av är kilon. Sex stycken, dvs ett i månaden. Dax att stoppa.
Speciellt då gårdagens nyheter talade om att en fjärdedel av alla svenskar riskerar ett kortare liv pga sina matvanor. Jag har ju inte tyckt att jag ätit så dåligt, men uppenbarligen äter jag inte på ett sätt som är bra för mig.
Den berömda droppen kom för en stund sen. Sittande i hotellsängen scannar jag igenom kroppen. Vickar lite på tårna, känner bröstkorgen röra sig med andningen och underarmen som vilar mot magen. Stopp. Hallå!!! I vanliga fall så ligger väl händerna i knät, men på något vis har jag satt mig upp mot sänggaveln, högerarmen vilar på magen, vänsterarmens armbåge på höger hand, hakan i vänsterhanden. Som om jag satt vid ett bord och funderade. Enda skillnaden – bordet är min mage!!!
Inom psykoterapi brukar man tala om åtaganden, och i psykoterapiformen ACT, Acceptance and Commitment Therapy, står C:et just för detta. Att man åtar sig något och tar ansvar för att förändra saker på ett sådant sätt att det för en närmare ens värden. Tar ansvar för att ta steg i rätt riktning.
Så mitt åtagande till mig själv är att ta tag i livet igen – det är inte längre hållbart. Men nog tusan skall det bli det. Peppning mottages tacksamt – och kanske rent av ”reskamrater”.
Och en sak är säker – saker som vi uttalar högt och släpper ut i offentlighetens ljus – tenderar vi att satsa lite mer på.
Mobilen som jag lyckats sätta i en kontakt utan ström i går har nu laddat upp sig. Nu finns inga undanflykter längre. Dags att ge sig ut i kylan och köra konditionsträning i uppförsbacken till jobbet.
