En blogg om förändringens glädje och vedermödor i teori och praktik.
Engelsmännen menar att ”every cloud has a silver lining”. Jag tänker att den tristaste vardag kan få gyllene inslag. Ett sätt att skapa hållbarhet i livet är att hushålla med sina resurser. Inte bara de ekonomiska, utan också andra. Jag får ärligt erkänna att det är svårt för mig att hushålla med energi. Det är mycket som skall göras, och ännu mer som jag verkligen vill göra.
När semestern nu går mot sitt slut blir det påtagligt. Å ena sidan
Lämna en kommentarTalesättet att något växer som ogräs stämmer verkligen in hos oss just nu. Åtminstone på somligt, och då menar jag inte bara det där somär grönt i en i övrigt gul gräsmatta. Som blåklockor, klöver och röllika.
Det finns annat som också spirar, nämligen tomater.
Lämna en kommentarHar du varit med om att det känts som om tiden stått still, eller rent av som om den plötsligt rört sig bakåt i raketfart? Kan du känna igen känslan av att bli liten igen, av att proportioner ändras – och att det finns en förunderlig beständighet i tillvaron?
Lämna en kommentarSomliga varelser är läskigare än andra, och den här är definitivt den värsta i min trädgård. Speciellt aktiv är den frampå kvällskvisten då den drar…
Lämna en kommentarFortfarande står sommaren i fullt flor i trädgården, men en aning om höst smyger sig på på många vis. Dagg och dimstråk tidiga morgnar, ett och annat gulnat löv och några timmars mörker på natten påminner om att hösten nalkas.
Det är med blandade känslor jag ser fram emot hösten. Å ena sidan
Lämna en kommentarDet nya dygnet är inne på sin andra timme, och det börjar bli dags att avsluta gårdagen. I denna sena timme kan jag konstatera att vi bokstavligt talat är stenrika.
Av vedboden återstår nu vad som närmast kan liknas vid ett stenkummel. Med tanke på att käre maken för en vecka sedan övervägde att ta bilen och åka ut och plocka sten för att bygga upp ännu en terass i vår slänt så är ju detta att karaktärisera som rena fyndet – mer användbart än DDT, knallpulver (som den lilla röda pricken på förra inlägget var) och fågellik.
Lämna en kommentarVåra arkeologiska utgrävningar går vidare och jag häpnar över alla de saker som kommer fram under bråten. Bitar av en äggkopp, ett drag. Och så den röda pricken – någon som vet vad det är?
Käre maken blir nostalgisk och minns. ”Det här är hjulet från en leksakstraktor”. ”Och här är ett leksaksverktyg”; ”Den här kaffekoppen minns jag”. ”Gardinerna satt med sådana här ringar”. Varje litet fynd är förknippat med ett minne för honom.
Lämna en kommentarEfter gårdagens fynd av malmedel med DDT kan jag inte låta bli att fundera vidare över vår miljö, och vad vi själva lägger ut i hem och trädgårdar. Innan vi åkte på semester var vår trädgård full av humlor. Väl hemma igen fick jag mer eller mindre leta för att lokalisera denna humla, och jag drog mig till minnes den jag hittade liggande på rygg, död i en vit ros för några veckor sen. Varför?
Lämna en kommentar
Om jag kastar om ordningen på mina namn får jag samma initialer som
Dagens arbete med vedbodrivning har avslöjat snudd på makabra hemligheter
