Ett hållbart liv Inlägg

Så var det dags för årets julkalender. Äntligen! Precis som när jag var barn har jag längtat, tittat på den, undrat över vilka överraskningar som skall dyka upp. Nu är det dax.

Den första”luckan” är en påminnelse om sommaren. Grönt te, hallon och rosmarin. Det doftar ljuvligt i köket medan teet står och drar. … To be continued…

När jag var ung så tjuvläste jag brorsans serie-tidningar. Regniga sommardagar i stugan tog jag en bunt tidningar, drog för draperierna runt sängen och tillbringade dagen i denna grotta av gulrutigt bomullstyg och furu. Inte var den som Fantomens grotta, men den dög bra att drömma sig bort i. Modesty Blaise var min favorit. Förmodligen för att hon var tjej. Men jag gillade Fantomen också.

Efter att ha varit i Narvik och jobbat i veckan var det extra skönt att se solen gå upp här hemma. Även om det är solig stämning i korridorerna på UiT, så har mörkertiden  börjat och solen kommer inte över horisonten förrän i slutet av januari. Är det klart väder är ljuset magiskt, med fantastiska färger. Som soluppgång hela dagen – ända tills det blir solnedgång. Är det mulet är det minst sagt dunkelt. Men det är ändå skönt att se solen gå upp.

I fredags firade käre maken och jag åttaårig bröllopsdag. Då, för åtta år sen for vi till New York och gifte oss i hemlighet. Nog anade en och annan att vi skulle förlova oss, men inte att vi skulle gifta oss på en gång. Den ende som visste något var makens bror,  silversmeden, som gjorde min underbara ring. Jag fullkomligt älskar den <3. Det var dock ett problem med den.

Igår åkte käre maken och jag till Södertälje. Det är inte en stad jag besökt särskilt ofta förut. En gång på Tom Tits – annars bara stopp med tåget på den högt belägna tågstationen med utsikt över vatten och industriområden. Men igår letade vi oss in till stadens hjärta – för det är väl det man får förmoda att stadshuset är. Där, i stadshuset, sökte vi oss fram till scenen, Estrad.

När jag nyss lärt mig skriva, men ännu inte var så bra på rättstavning- gjorde jag ett kort till min pappa med ovanstående text. I alla år efteråt skojade vi om denna felstavning, och även som vuxen hände det att jag skrev just så. Det blev ett av våra små privata skämt. Han har varit död ganska många ”fasdagar” nu, men fortfarande så drar dessa ord genom huvudet på mig när farsdag närmar sig.