Idag har jag ätit arbetsmiddag. I sängen på ett hotell i Stockholm. Ensam med datorn och en bunt papper. Det låter otroligt trist, och i ärlighetens namn har jag haft roligare torsdagkvällar i mitt liv. När andra lägger upp fantastiska middagsbilder på Facebook kan jag bara kontra med en plastbytta i en hotellsäng. Man kan verkligen fundera över hur hållbart ett liv med sådana vanor är.
På många sätt en sorglig bild av min vardag. Och en anledning till att jag försöker att börjat se över mina vanor, även om jag inte alltid lyckas så bra med det. Det kan som sagt finnas trevligare saker i livet än att äta ensam på sitt hotellrum. Som middag med god mat tillsammans med kollegorna.
Men jag försöker se det som ett framsteg. För inte allt för länge sen hade jag prioriterat att först göra som de andra och vara social, sen arbeta ifatt sent i natt, och då försökt prestera nått vettigt. Nu lyckades jag faktiskt ändra planerna på ett bra sätt. Ingen sen middag, och så jobba ett tag.
Nu ska jag sova. I tid!
