Jag har sagt det igen, och det är säkert inte sista gången. Men en fördel med att bo lite utanför stan är den vackra vägen till arbetet. I morse var det en sån får magisk morgon, med solen på väg upp och dimman på väg att lätta.
Bortsett från älvorna som dansar i dimman bjöd färden på en rad mer konkreta upplevelser. Vägen går förbi Asköviken, där det finns ett naturskyddsområde och fågelreservat. Så här års samlas flyttfåglarna, och de är morgontidiga på sin resa mot söder. En hjort skuttar över vägen, en stund senare en rådjursmamma med ett litet kid.
Och så plötsligt springer en stor, röd och mycket fet katt över vägen. Associationerna till Gustaf kom fort vill jag lova. Men kanske var det bara en mycket gravid Gustava? Den rundaste katt jag någonsin sett var det i alla fall – och väldigt röd i morgonljuset.
Så idag är jag fylld av tacksamhet över vägen som gör resan mödan värd – även om jag trivts med dagens mål också. Min intention om rumsskapande har hållit i sig såväl på jobbet som i postkön på ICA. Också det en källa till tacksamhet.
Godnatt världen!
